Du har kommit till Labradorvalpen Jansson - Vovve DeLuxe
Nu tre och en halv månader gammal

2010 01 29 - Tre och en halv månad

Hur jag vill ha det med dig husse - Ge mig tid att förstå vad det är du begär av mig. - Gör mig tillitsfull för du är mitt hela liv. - Var inte arg på mig. - Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen, jag har bara dig. - Tala till mig, din stämma översätter allt. - Jag glömmer aldrig hur du är mot mig. - Slå mig aldrig. - Bli inte irriterad på mig - jag kanske är trött och ledsen på allt. - Ge dig tid med mig när jag blir gammal ty även du blir gammal. - Var hos mig när jag har det svårt. - Skild från dig betyder sorg för mig.

Video från när jag var nio veckor

Jansson har en liten vit fläck fram på bringan – Får labradorer ha det?

Janssons vita fläck på bringan

Den vita fläcken kallas ”Bolo pad” eller ”Bolo mark” efter den engelska hunden Banchory Bolo (1915-1927) som gav denna vita fläck på många av sina avkommor.

Banchory Bolo (1915-1927)

Den vita fläcken finns med i rasstandarden och ska aldrig betraktas som ett fel.

Många uppfödare ser det som ett tecken på kvallite, eftersom fläcken är kopplad till hundar med mycket bra kvallite på pälsen.

Både labradoren och newfoundlandshundar anses ha ärftliga kopplingar till St. Johns hund, en nu utdöd ras.
På den kan man på gamla bilder se den vita fläcken.

S:t Johns hund

Alltså – En vit fläck diskvalificerar inte och indikerar inte att hunden inte skulle vara en renrasig labrador

Labradorens historia.

När man tar del av historien runt rasen Labrador Retriever förstår man varför den blivit så populär och uppskattad. Den är den verkliga all-round hunden. Som blindledar- och narkotikahundar har rasen gjort en stor samhällsnyttig insats och på senare tid har den också visat framfötterna i räddningsarbete. Hos jägaren är labradoren en utomordentligt duglig apportör och eftersökshund, men den ger också sol i tillvaron hos många familjer som en lättfostrad och aktiv kompis i skog och mark.

Historien om Labrador Retrievern är lite av ett mysterium. Det finns i princip tre teorier om labradorens historia, men man kan säga att två av dem mynnar ut i den tredje. Under 1500-1600-talet fanns en mycket populär hund i England som kallades för S:t Huberts dog. Den hade flera användningsområden och beskrivs som svart med kraftig päls. Man tror att fiskebåtar tagit med sig denna hund till Newfoundland och att labradoren har uppstått genom den.

Den andra teorin är Cane di Castro Laboreiro-teorin. Den går ut på att man har hittat en bild av en typisk, gul labrador med rastypisk päls och svans. I Portugal fanns en by som hette Castro Laboreiro och man tror att hunden gått över till Newfoundland med sjömän.

Man tror sig vara ganska säker på att labradoren fanns på Labradorhalvön redan så tidigt som på slutet av 1700-talet. I början av 1800-talet talas det om att det fanns två typer där som beskrivs som "den stora newfoundlandhunden" och "den lilla newfoundlandhunden". Av namnen att döma finns det stor anledning att tro att de kommit just från Newfoundland och att den "den lilla newfoundland- hunden" är den hund som blev vår tids labrador retriever. Den senare beskrivs som " i allmänhet svart, inte större än en pointer, tunna ben, kort strävt hår, bär inte sin svans så högt som den större hunden, är en mycket snabb löpare, simmare och fighter".

Labrador retriver godkändes som ras 1903 och visades då också på utställning för första gången. 1916 bildades The labrador Retriver Club.